En sorgsen dag.

Igår sade vi adjö till min först födda pluttis.
Han hade blivit sämre med tiden, å vi fick e upp våra försök med tvångsmatning etc.
Men hans sista dagar fylldes med solsken iaf, man märkte att han uppskattade tiden ute i solen å gräset.
När d var dags för d sista förvälet var han lugn och verkade inte rädd alls.
D var nog värre för oss.
Vi hade nog undermedvetet börjat att sörja honom för länge sen. Så när han slutligen somnade in kändes d lite mindre sorg och mer som en lättnad, mest för hans del då men också för oss.
Han begravdes hos syrran, bredvid deras Linus. Vi lindade in honom i Spiderman filten, så att han inte behövde ligga på den kalla jorden, d hade inte känts rätt.
Wiggo var en klättrare så just den filten kändes passande.
Planterade några blommor på graven, skall komma stenar kring å en lite namnskylt ännu.

D kommer att vara konstigt att d inte finns en svart gnällis som hälsar mig välkommen hem längre, eller som vill sova på min kudde.